SAKNAR DIG MIN UNDERBARA <3
Jag saknar dig varje dag när jag inte är med dig. Du har gjort mitt liv värt att leva igen. Jag är bara så sjukt lycklig att jag har dig i mitt liv. Du har fått mig att inse att det finns något som gör livet värt att leva för. Jag är så sjukt glad att jag har dig i mitt liv. Jag kommer alltid älska dig för att du får mig alltid på så bra hummör när jag är ledsen eller nere på något sätt. Du får mig alltid att känna mig älskad och du finns alltid för mig jag vill alltid finnas för dig så som du finns för mig.
Jag sitter ensam hemma en torsdagskväll och min katt springer runder som en galning med en plast nus som skramlar. Kexs är helt galen i dom där mössen. Ibland ligger han bara i soffan och kollar på mig med sina fina gröna ögon. Han är en riktigt fin katt för att vara svart & vit med gröna ögon. Jag tycker det känns som att han är min lilla bebis eftersom jag hämtade honom som en liten kjelling.
Idag har det varit en chill dag i skolan först nationella prov i svenska, två timmars håla och slutligen matte. Efter skolan åkte jag till Viken, blev upplockad av pappa som hade kes i bilen så körde vi till veterinären och vaccinerade pojken min.
Jag ´vet inte vad jag ska skriva nu men kommentera gärna om det är något som saknas :)
Morötter med vitlöksdip
Första gången jag någonsin har gjort en blogg.
Jag tänkte skriva lite om mig själv...
Jag heter Natalie Karolin Vesterlund, 18 år jag bor med min pappa och min snart 6 månader gammal kattunge/kjelling. Jag är bisexuell och jag tycker inte det är något fel med det. Jag har en underbar pojkvän som jag snart har ett år med. Den mest underbara pojkvännen ever.
Jag har bott i två fosterfamiljer på ungefär 6 år och en extra familj som har hjälpt mig igenom mina helvetes år.
Jag har blivit mobbad i nästan alla år i skolan. Jag blev misshandlad både i skola och hemma när jag en gång i tiden bodde i Ekeby. mobbningen fnns fprtfarande kvar idag men jag slipper misshandeln.
Jag har varit nära på att ta livet av mig. Det var på grund av att mobbningen tog så hårt på mig... Ja nu har jag inte mycket mer att berätta.
tack för att du läste :-) // Natalie