Ibland förstår jag mig inte på dig...
Jag har inte skrivit på ett tag nu men det ska bli bättring på det nu. Jag har varit hos min älskling nu i valborgs helgen. Älsklingen har spelat en del men det har jag med gjort så vi e kvitt om det.
Jag har haft det rätt bra men saknar min lilla katt som är hemma och säkert vill att jag ska komma hem. Jag önskar att jag kunde bo själv lite för att kunna bevisa för soc att jag kan klara mig själv. Då hoppas jag att dom kan säga okej till en egen lägenhet till mig. Jag känner att jag bara är till besvär för pappa. Då blir det bara pluggande och inget festande, bara tänka på vad jag äter inget slafsigt om man inte orkar göra någon mat.
Att du blir sur för att jag inte kan komma på din konfirmation är bara barnsligt. Jag har redan bestämt att jag kanske ska bort då och du blir bara sur för det? Det finns anledningar till att vi inte har så mycket kontakt med varandra och det borde du också veta… Vi kommer knappt överens och när vi gör det är det ett under… Snälla tänk efter själv. Varför kommer vi nästan aldrig överens?
Jag vill bara ha eget boende för att kunna göra vad jag vill men det känns inte som att det någonsin kommer att hända. Jag vet att det kommer hända någon gång i livet men när?
